Efter sju sorger och massor med förtret gick det äntligen att springa mera normalt! Socklot rundan var visserligen ingen stormönstring och att vinna den ger i sig ingen anledning att slå sig för bröstet. Känslan av att få springa med lätta ben utan smärta i akillessenor och lår var mer värd än något annat! Niklas Wikblom som vann 5 km och Max Pesola stod för farthållningen under en stor del av loppet. Efter sista vändningen med motvind mot mål beslöt jag mig för att försöka hålla tempot uppe. Småningom tystnade det bakom mig och jag kunde ta en klar seger på 33,28 på 9 km (mellantid vid 5 km 18.09). Helt OK med tanke på hur det sett ut hittills i sommar. Kanske, kanske… Nej ännu är jag inte redo för maraton.
Loppet i Socklot ordnas på initiativ av Sten Haglund. Han sprang förstås själv också fast banlöpning är hans gebit numera. I sommar har han pressat finländska rekorden på 400 och 800 m i klassen H 70. På 1500 m underskred han också gällande rekordtid, men eftersom det var fråga om handtidtagning blir tiden kanppast godkänd, funderade Sten då vi joggande ner tillsammans. Tiden 5,19 är i alla fall mycket bra.
Efter prisutdelningen tog jag cykeln och åkte hem. Vi hade lite logistikproblem i familjen idag och jag fick skjuts till Socklot men måste ta cykeln hem. Det gick bra att åka 40 km i medvinden via Jakobstad.
Dagens träning:
- Morgonlänk 6 km (32 min) + 30 hakor + gymn.
- L uppv + Tävling 9 km 1) 33,28 + nedj (16 km – 1,20)
- Cy 40 km – 1,36